Robinson Crusoe scenario fast duo och överflödig romantik

80-talet var ett hett, androgynt decennium då varje kapitalist ägde ett eget solarium. Vi sa hej till mobiltelefonen, CD-skivan och vår första tv-serie Dallas. Kinematografen visade nya filmer som än idag pulserar bland oss, filmer som The Shining - Stanley Kubrick, Star Wars: Episode V - The Empire Strikes Back - Irvin Kershner och sist men inte minst The Blue Lagoon - Randal Kleiser. Den sistnämnda har inte fått lika stor uppmärksamhet av dagens finsmakare och kräver därför några minuter (minst) i centrum.

The Blue Lagoon
                              
 Titel: The Blue Lagoon Regissör: Randal Kleiser (mannen bakom Grease) Utgiven: 1980 
 
I denna genomdrypande kärlekshistoria får vi följa två kusiner Richard (Christopher Atkins) och Emmeline (Brooke Shields) som blir strandsatta på en öde ö tillsammans med sjömannen Paddy som lär dem alla förnödenheter innan han drunknar i sin fylla. Barnen växer upp och bygger upp sitt eget liv på ön, som är i fullt bruk. De blir äldre och relationen förvandlas sakta men säkert till en kärlekshistoria som inte ens naturkrafterna kan slita itu. Med minnen i form av ting som klarat sig från skeppsbrottet försöker paret hålla hemmaseder till liv i form av aftnar med mera. När Emmeline föder deras son Paddy blir det krut på filmen och tidigare knabb om att fara hem avdunstar. Kleiser har även bakat in "The Boogyman" som ger storyn en tyngd, det bidrar också till en mer magstark film som gör att man inte tar alla scener förgivet. Filmen är inspelad på Fijiöarna vilket kryddar varje scen med spektakulära vyer. Något som också är alldeles uppseendeväckande är stjärnorna i filmen som spatserar runt nakna 70 procent av filmen. Det är fel att kalla The Blue Lagoon för mjukporr då nakenkultur tillhör vårt naturtillstånd. På en öde ö är det ganska naturligt ändå och man kan dra paralleller till Eva och Adams renlighet, innan ormen. Filmen erbjuder små doser spänning men man ser den främst för allt det vackra den har att erbjuda. 

Den satte sina spår djupt hos mig tillsammans med lätta skakningar och svaga knäleder, därför påstår jag att The Blue Lagoon är en av de bästa romantiska filmer jag sett. Om ni gillar filmer som ger karaktärerna chans att starta om på nytt, utopi, där ödesmark dominerar se Lord of the flies (1990). En oerhört magstark film som visar hur lätt människan kan gå tillbaka till ruta ett om jaktsinnet får härska

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0