Hajen
Originaltitel: Jaws
Regissör: Steven Spielberg
Kom ut år: 1975
Priser: Nominerad till fyra Oscars, vann tre.
Steven Spielberg fick sitt stora genombrott i Hollywood efter Jaws som drog in 196 miljoner dollar (bara i USA) samma år den kom ut. Jaws har en enkel berättarform och simpla effekter vilket lätt kan göra vilken produktion som helst till B. Men det var just det enkla som gjorde att Jaws kom att räknas till de mer betydande filmerna, dels musiken som genialiskt signalerar hajens närvaro men även berättarformen, bilderna samt tajmningen i filmen.
Den lilla semesterorten Amitys nya polischef Martin Brody (Roy Scheider)utreder ett mord på en brutalt sönderstyckad tonåring som hittats mördad på en strand. Han förstår ganska fort att det är ett hajangrepp och försöker stänga ned stränderna. Vilket borgmästaren Larry Vaughn inte tillåter av ekonomiska skäl.
Filmens handling kommer igång efter att hajen angripit en pojke, den avlidne sonens mor sätter ett pris på hajen och snart är hela Amity full av amatörjägare. Brody som tacklats med den moraliska ångern som vuxit efter att tystat ned den första hajattacken vill också få ett slut på tragedierna. Han ger sig ut för att spåra predatorn med den lokala fiskaren Hooper (Richard Dreyfuss) och hajexperten Quint (Robert Shaw). Jaktscenen är filmens klimax och karaktärerna ser döden i vitögat när den onaturligt smarta hajen överlistar dem mitt ute på havet. När en av dessa tre karaktärer hamnar mellan hajens enorma käkar tycks allt hopp runnit ur en, men filmen vänder och lämnar oss med en aningen glad känsla efteråt.
Jag tycker att filmen tappade greppet i mitten men återfann det till slutet. Hajen kändes obehaglig, trots att det var en maskin. Filmen har tyvärr medfört en större hajskräck i världen då djuret här framställs som ett människoblodsugande rovdjur, vilket de inte alls är i verkligheten. Trots den misstolkning och att den tappade lite i mitten så har Jaws vunnit tre Oscars för musik, redigering och det bästa ljudet.
